Balans

Sömnbrist som vanligt när det är mörkt och jag är ensam.
Lite pinsamt för en vuxen person att erkänna att hon är rädd för mörkret.
När det är mörkt kommer tankar som man inte vill ha.
Allt från tidigare mardrömmar till "jag måste få mer timmar på jobbet för att det ska gå runt".
Påtal om mardrömmar. Är det bara jag som drömmer så många i veckan? Är det normalt att drömma mardrömmar minst varanan dag om inte oftare?
Usch, för mina mardrömmar är hemska och dem återkommer, allt från att jag blir jagad, våldtagen eller att älsklingen är otrogen.
Detta måste ju betyda att jag tänker för mycket på dagarna. Osäkerhet, stress, frustration, panik, ångest etc.

Jag har en förmåga att pendla mella humör sjukt fort och hinner inte ens med själv. Ena stunden kan allt vara frid och fröjd sen kommer nån sjuk tanke och så va det förstört. Jag har svårt att greppa tillbaka. Jag behöver balans.

Igår natt kunde jag inte sova utan låg och tänkte på all energi jag har som jag INTE gör av med. Jag menar att om man sover max 4 timmar per natt och ändå jobbar 7 timmar, storstädar när man kommer hem och vill sen gå ut och gå kan inte alltid vara ett gott omen. Måst börja träna. Det som är sjukt är att min kropp vill gå i högvarv och om jag slapnar av så sätts mina tankar igång. Det känns som jag gör massa saker för att slippa hjärnspökerna. För dem tankarna jag har till och från är inte hälsosamma.

Inte nog med allt detta utan jag är sjukt överromantisk. Inte alltid bra.
Jag gillar (nej, jag ÄLSKAR) att ge presenter, mysa, hitta på saker med den jag älskar och värkligen ÖSA kärlek på honom.
Detta kan bli tröttsamt för båda parterna. För hur lätt kan det vara att tillfredställa en persons behov när hon försöker ge så mycket hela tiden, det måste ju sätta en sjukt hög press på motparten.
Det är inte lätt för mig heller. Jag vill inte ha allt det jag ger till honom men det kan lätt tolkas så. Och en puss kan helt plötsligt kännas som ett krav på 10 000 kyssar på en minut. Jag vill inte att min kärlek ska kännas påtvingad eller påfrestande men islutändan kan det lätt sluta där.

Så vad har jag konstaterat? Jag  måste ha BALANS!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0