Äntligen är man framme.
Är hemma hos Sara nu. Skönt och vara här. Åt mat på St george. Va jobbigt att se stan efter en sån lång tid.

Tog en latte på de nya cafét och pratade om allt som har varit. Om Sofia, skolan och alla stunder vi har haft med henne. Går inte beskriva hur skönt de är att får prata med någon som kände henne som jag.
Hela stan påminner om henne och imorgon är de den dagen jag helst velat glömma.

Vi sa nyligen att vi inte kommer säga "hej då" till dig för vi ses någon dag oavsett hur lång tid de kommer ta.

Kärlek till dig gumman. <3