WOOHOOO...
Nu är jag påväg hem. Sol och blå himmel och jag ör ledigt resten av dagen och får sova hur länge jag vill imorgon.
Perfekt dag.:D
Hoppas inte Micke är helt väck idag. Hade varti mysigt om vi kunde göra nått enkelt. Ta en kopp kaffe på den kalla ballkongen tillsammans. Bara en sån sak skulle göra mig överlycklig.:D

Ska leta upp ett kul Family Guy-klipp idag.
Hehe, tror inte det alltås är så uppskattat från er som inte gillar Family Guy att jag lägger ut dem på bloggen men men inte mitt problem.:D

Satt och hade en LÅNG diskussion med en av mina bättre kompisar igår.
Allt gick ut på att personen har gjort slut med sin andra hälft efter flera år och redan letar efter nytt, inte för att personen har glömt hela förhållandet eller att detr va jobbigt utan för att han/hon va rädd för att vara ensam.
Jag förstår. Jag har varit livrädd för att vara ensam. Men efter att jag flyttade till Sthlm och sen till Norge va jag singel i ca 1½ och det är sjukt länge för att vara mig. Innan dess hade jag inte varit singel i mer än 2 månader i streck.
Men vad är man rädd för? Att man aldrig ska hitta någon? Är man rädd för att att vara med sig själv?
Räddsla är det värsta som finns.
Jag sa till hon/han att det är dags att börja leva för sig själv. Man måste nog vara ensam ett tag för att orka med sig själv....
Bla bla bla... Etc..
Man kan skriva hur mycket som helst om detta.. Men vad tror ni?
Varför är man rädd för att vara ensam??



Pussar<3