Saknar Alije och Malena....
Sommar i Norge är nått jag inte glömmer.:D

Erik og kriss.


Pussar<3

Som de flesta vet så har jag varit i Västervik nu en vecka dock vet inte alla varför.

Den 17 juli fick min syster en underbar liten pojke 3 veckor förtidigt.

Han fick spändera mycket tid hos läkarn. Inte nog med att han födes förtidigt utan han hade läpp- och gomspalt, problem med hjärtat.

Detta ledde till att min syster inte fick hålla honom på en gång.

Efter en veckas tid på Västerviks sjukhus fick han åka hellikopter till barnsjukhuset i Lund för specialhjälp.

Pappa och hans syskon fick hälsa på honom några gånger men inte för mycket kroppskontakt.

Dags att operera hjärtat. Lilla Wiktor (som blev den lilla ängelens namn) skulle få genomgå sin första operation redan på måndagen.

Operationen va lyckad. Dagarna gick och på onsdag var de tvugna att öka hans syrgas. Detta gjorde läkarna lite misstänksamma.

Min syster fick veta väldigt sent (7 månader in i graviditeten) att hon va gravid så många prover hade inte hunits med.

Läkaren bestämmde sig för att göra kromosom test på Wiktor. På torsdag fick min syster och hennes man besked att Wiktor har en

allvarlig sjukdom som heter trisomi 13 även kallad patu syndrom. Vilket innebär att han har en kromosom för mycket i kromosomparet 13.

 Det föds ändast 10 barn med trisom 13 i Sverige per år. De flesta barnen dör redan under den första månaden, vissa klarar sig 3 månader och ett fåtal klarar sig till 3 år.

Läkarna kan inte göra nått. Min syster och Wiktor skulle äntligen få åka hem med vetskapen att Wiktors vistelse på jorden kommer bli kort.

På vägen hen i ambulansen den 7 augusti somnar den lilla ängelen in halvvägs hem. Lilla Wiktor fick aldrig sova i sin lilla säng, Växa upp och leka med

sina två äldre bröder. Wiktor blev bara 21 dagar. Under dem 21 dagarna gav han min syster mer glädje än vad vissa människor kan göra under en livstid.

Nu slipper du lida mer Wiktor. Jag vet att du hade det bra bland molnen lilla ängel. Du är inte ensam.

Du har en super söt tjej där uppe som kommer se efter dig.

Jag åkte till Västervik för detta. För i torsdags va det lilla Wiktors begravning. Så fint det va.

Han hade den minsta kistan jag har sett och hans äldre bröder drog den lilla skrindan som kistan placerades på ut till graven.

Jag trodde inte att jag skulle gråta så mycket och att se min syster gråta gjorde så ont.

Sov gott lilla ängel.<3